Jag fick frågan på Instagram, varför vi valde att bosätta oss just i Canillas de Aceituno. 

Mest var det nog slumpen. Men efter att vi varit och tittat på ”huset med de gröna stolarna” det som låg i en liten dal ihop med några andra hus. Där inget annat fanns än några få grannar och en vacker utsikt. Dessutom var det en skräckfärd, att ta sig dit. Men den lilla dalen tillhörde Canillas de Aceituno. Så vi sa att vi måste åka och titta på byn, för vi hade hört att den ska vara så fin. 

Så fort vi kom in i byn, så tittade jag och Anders på varandra och konstaterade att här vill vi bo. 

Det är en liten by, men den är levande. Här finns för tillfället 7 öppna restauranger, plus två till varav en till salu och en för uthyrning. Här finns även flera små snabbköp, bageri, vitvaruaffär, järnhandel, fiskaffär, köttaffär, fruktaffärer, bank, apotek, frisör, tandläkare, skola, fotbollsplan och lite annat. 

En levande by helt enkelt. Vilket är mer än vad vi kan säga om många av de andra byarna vi sett. 

Det bor bara 2 300 människor här, och de flesta jobbar i byn. 

Här finns även den i Spanien kända hängbron El Saltillo, som ligger utmed en av flera vandringsleder här uppe i bergen. Man kan även gå till toppen av Maroma, som är det högsta i Sierra Tejeda. 

Vi har heller inte långt till kusten, det är bara 20 km till Torre del Mar. Så det tar inte många minuter ner dit. Bara 50 minuter i bil, till Málaga, som även har flygplats. 

Vi passerade en mäklarbyrå, som också finns här i byn. Tog kontakt med mäklaren, som motvilligt visade oss det betydligt billigare huset, som vi ville titta på. Väl där förstod vi varför han helst inte ville visa det, det var trångt och lågt i tak, stod vi mitt i rummen kunde vi nästan nå från vägg till väg om vi sträckte ut armarna. Man fick en lätt känsla av klaustrofobi. 

Så han ville visa oss ett annat hus, visst det kostade lite mer än vad vi tänkt oss från början, men när vi kom in i det, såg vi potential på direkten. Så det här var ett väldigt långt svar på varför vi valde Canillas de Aceituno. 

Det korta svaret hade kunnat vara, vi gick på magkänslan🧡

Men vi älskar verkligen vår by, med sina smala slingriga gator och trappor. Många av husväggarna och kanterna på gatorna är utsmyckade med växter och blommor. Det är vackert nu, jag är så nyfiken på hur det kommer se ut nu snart när våren kommer på riktigt. 

Utsikten över berg och dalar, med små vita hus utslängda i landskapet, mellan oliv- och apelsinodlingar ger ett lugn och en tillfredsställande att bara titta på. 

På våra promenader och powerwalks så möter vi både hästar, åsnor, hundar och katter, och vi hör tuppen i bakgrunden. 

Både jag och Anders är så glada och tacksamma för att vi vågade ta steget och flytta till Spanien. 

Vi vågade lita på magkänsla och nu lever vi vår dröm🧡

Önskar Er en riktigt bra torsdag🧡

https://www.workonlineglobal.com